Rädslan att bli gravid igen, skaffa ett 6e barn.  

Enligt socialtjänsten tar jag ej mycket ansvar kring N utan J som gör allt där,

Så jag går la bara omkring i lägenheten och lyfter inte ett finger tydligen.

Sen har jag en liten fråga har jag och mina barn 5 olika familjer? Eller är det bara så det känns?

Dom får ju inte träffa sin bonuspappa som gärna hade tagit mer ansvar för dom än deras riktiga pappa gör tjejermas pappa), han har ju aldrig funnits där, han dyker inte upp i rätten kring barnen och skiter i allt kring dom.

Jag menar hade J fått adoptera dom hade dom fått så mycket kärlek både från honom och hans familj.

Då dom är kärleksfulla i hans släkt, detta är ju tyvärr inget dom får från sin pappas sida känner jag och inte heller honom, utan när jag lämnade honom låtsades dom ej om mig, men man kan ju hälsa på barnen, barnen har ej gjort något fel och inte jag heller. Som sagt en vacker dag kommer jag säga hela sanningen där om allt.

Jag är idag inte rädd för att säga min mening och som sagt jag har haft en gropig väg men är nu på rätt väg och som sagt jag är orolig för att skaffa ett till barn, är rädd att komma längre ifrån barnen. Jag vill ju ha hem dom, här hade dom fått allt, nu är jag ju mig själv och jag satsar på att få vara helt mig själv, tar tag i mitt självförtroende och självkänsla, samt massa saker. Blickar framåt och för att göra det måste socialtjänsten göra samma sak och låta J och N få  vara med vid umgängena då vi planerar flytta ihop och en dag gifta oss. Och även om han ej är pappan till barnen och om han får en bra kontakt med dom så tror inte jag han kommer strunta i dom om det tar slut.