Vissa säger det är farligt, jag säger NEJ!

Jag har sedan jag var 14 år vart utsatt för olika typer av killar,

14 år var då jag blev våldtagen första gången, har hänt fler gånger efter det.

17 år då jag blev psykisk misshandlad och även höra en låt om hur en kille skulle dra ut fostret ur sitt ex med en galge.

17 år då en kille skrev till mig på helgon.net att jag skulle se mig över axeln (2 år senare hade han mördat en småbarnsmamma, så när det kom upp på efterlyst kan ni ju gissa vem som satt och skaka av rädsla för den mannen, som man då innan inte alls var rädd för).

20 år då var jag med om mitt första strypgrepp.

Så mycket illa killar/män har gjort mig genom åren är det under att jag idag kan vara tillsammans med en man och lita på att han ej ska göra dessa saker emot mig, men jag kan säga att i början var jag allt rädd för vad jag sa och vad jag gjorde och orolig hur han skulle reagera.

Jag kan säga att dessa saker, försvinner inte.

Oavsett hur mycket jag vill glömma och lägga undan dessa hemska minnen.

Dom dyker upp när jag mår som sämst, som typ ett sätt att få mig att tro att jag förtjänade dom sakerna.

Men ingen förtjänar att bli psykisk eller fysiskt misshandlad, hotad eller sexuellt utnyttjad, din kropp är din ingen annans. Varför ska det vara så svårt att fatta det för vissa?

Hur kan jag vara så stark?

Hur kan jag stå upp efter allt det där?

Mina syskon menade på att det var mitt fel att jag var otrogen emot mina tonårspojkvänner,

Men var det verkligen det?

Jag var förstörd som 14 åring, min första pojkvän sa du får skylla dig själv.

Så en tjej som blir våldtagen får skylla sig själv?!

Att jag blev förälskad i den personen och trodde han var snäll, är något som jag får skylla mig själv kring.

Ja, men man tackar, vilket fint stöd du var.

Varför förstörde jag alla mina relationer innan jag träffade min nuvarande pojkvän J?

För jag förtjänade inte att ha det bra trodde jag, annars hade jag ju inte låtit mig bli misshandlad i 6 år.

Då hade jag gått därifrån ganska fort.

Men jag stannade.

Trasig och svag.

Mitt psyke svek mig många gånger.

Jag var nära på att försöka få läggas in på psyk för jag trodde det var mig det var fel på.

Hade jag blivit räddad i tid, vem vet då hur mitt liv hade sett ut.

Jag ångrar att jag inte gick tidigare, att jag inte sökte hjälp tidigare.

För då hade jag inte bara räddat mig själv, utan även barnen.

Jag tror att jag har ptsd mer än att det skulle vara adhd.

Då jag fått utså massa trauman pga allt som skett i mitt liv.

Som sagt jag vill glömma men kan inte.

Men vet ni vad,

Nu har jag det bra i alla fall.

Fattas bara vissa delar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som sagt hänt en del den senaste tiden, Bara bra saker, Har då inte haft tid att blogga, Har ju som sagt ett liv med. I alla fall. Jag ska börja arbetsträna, Flytta, Byta efternamn igen. Vill inte ha dubbel, eller om jag väljer att ändra or...

Trodde inte det såg ut så här då jag sminka mig. Saker och ting kanske löser sig nu, skickade in ett brev till en advokat mm. Samt kollat lägenhet som svaret kommer på imorgon, men tror ej vi fick den tyvärr. Men den var så fin och lugnt område oc...

       Hur kan man klanka ner på sig själv?   Bilden från vänster är tagen några månader efter att N föddes, dom två andra är 2014. Men hur kan jag haft kass självförtroende och självkänsla i så många år. När jag ser dessa foton tänker j...

                    Detta med att välja profilbild är så jobbigt man ska se bra ut men jag ser ju bara tjock ut i ansiktet på dessa ...

Jag är trött, så trött på lögnerna.Men äntligen kom sanningen.En dag hoppas jag ni får känna den smärtan jag känt.Ni fick mig att hata er på en sekund.Och fan om saker och ting inte bättrar sig.Aldrig ska jag sluta att önska att jag hade en egen läge...