Bara Christiné

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Christiné - 1 september 2018 07:00

Som sagt hänt en del den senaste tiden,
Bara bra saker,
Har då inte haft tid att blogga,
Har ju som sagt ett liv med.

I alla fall.
Jag ska börja arbetsträna,
Flytta,
Byta efternamn igen.
Vill inte ha dubbel, eller om jag väljer att ändra ordning på namnen.
Så skulle det nog funka för min del.

Jag är ensam vaken just nu,
Så ska fixa kaffe,
Så kanske man kan få dricka varmt kaffe för en gångs skull

Av Christiné - 14 juli 2018 21:46

Trodde inte det såg ut så här då jag sminka mig.
Saker och ting kanske löser sig nu, skickade in ett brev till en advokat mm.
Samt kollat lägenhet som svaret kommer på imorgon, men tror ej vi fick den tyvärr.
Men den var så fin och lugnt område och bara en trappa upp och samt att vi känner folk i området med.
Tusan!

Jag ska ut på arbetsträning i augusti och ser framemot detta, ska bli så skoj.
Alltså jag känner mer och mer att livet äntligen går åt rätt håll för mig.
Äntligen kan jag le åt livet.
Känna mig så älskad och vacker

Av Christiné - 11 juli 2018 22:58

      

Hur kan man klanka ner på sig själv?


Bilden från vänster är tagen några månader efter att N föddes, dom två andra är 2014.

Men hur kan jag haft kass självförtroende och självkänsla i så många år.

När jag ser dessa foton tänker jag att det där var ju en fin tjej.

Varför mådde hon inte bra?

Varför älskade hon inte sig själv och sin kropp?

Varför mådde hon inte bra?


Ska nu förklara vad som fått mig att hata mig själv, vissa kan tycka jag går på hårt nu.

Men detta är sanningen.

Jag hatade mig själv, då jag jämt fick skäll allt var alltid mitt fel, mina syrror gjorde aldrig fel.

Jag började känna mig utanför familjen ganska fort och kände eftersom jag är så himla misslyckad så kan jag fortsätta vara det.



Nu kommer vi då till vad som fick mig må bra, som 14 åring blev jag poppis bland killar och det var ju skoj, då fick man ju bekräftelse på att man såg bra ut, som sagt så fort någon kille sa något snällt föll jag pladask för denna. Men är ju inte konstigt, jag trodde ej min egna pappa älskade mig. (jag vet ju att han älskade mig, men vi hade svårt för varann då jag var ung). Pappa tyckte väl att jag var mer utmanande än mina systar men jag vill gärna visa upp mig för killar och få dom att se mig, jag ville ha allas killars ögon på mig. För att känna mig vacker. Tiden gick och jag insåg att det ej var hållbart. Jag var nu 26 år. (Innan jag träffade min nuvarande pojkvän J).


Jag kände att jag älskade mig själv, men skulle jag våga dejta?

Vad skulle personen, tänka.

Jag som sagt hela mitt liv till denna, och så känner han den där bruden och den bruden.

Vågar jag lita på honom?

Tiden gick och vi bestämdes för att träffades i januari 2016 men jag hoppade av dejten i sista sekund. (Jag vågade inte).

Sen i mitten av februari så hoppa jag av igen, sen i slutet av februari tänkte jag, ja men dricker jag lite före så ska det allt gå.

Jo, visst det funkade.

Vi blev ihop några dagar senare.


Och våran dotter kunde ej fått en bättre släkt, för dom är så goa allihopa emot henne.

Och jag förstår ej hur jag idag kan må så bra som jag gör.

Jag blickar väl mycket framåt antar jag

Av Christiné - 9 juli 2018 12:59

                    Detta med att välja profilbild är så jobbigt man ska se bra ut men jag ser ju bara tjock ut i ansiktet på dessa

Av Christiné - 8 juli 2018 13:58

Jag är trött, så trött på lögnerna.
Men äntligen kom sanningen.
En dag hoppas jag ni får känna den smärtan jag känt.
Ni fick mig att hata er på en sekund.
Och fan om saker och ting inte bättrar sig.
Aldrig ska jag sluta att önska att jag hade en egen lägenhet så jag hade kunnat få gå vidare i mitt liv utan att nån annan skulle lägga sig i och bry sig om mina val, då dom ej skadade barna.

Till er två fuck you.
Skaffa ett liv istället för att störa er på hur andra lever sina.
Samma gäller alla andra som klagar på andras.
Sköt ditt egna, skit i alla andras.
Du som anmäler någon pga hur dens lägenhet ser ut ser din så fin ut Då? Du som klagar på grannen som ej sköter sina barn, men är du bättre själv Då? Kom igen! Se ditt liv och inte alla andras.

Av Christiné - 8 juli 2018 09:01

Mensvärk från hell.
Här ligger man nu i sängen, magen värker och man vill bara vila och ta det lugnt.
N vaknade tidigt så hon ska med vila.
J är sjuk och jag känner mig inte alls pigg idag.
Blir inget gym idag.
Hoppas värken gått över imorgon.
Inte tränat på två veckor nu.
Då det vart mycket runt omkring

Av Christiné - 7 juli 2018 12:42


   Handlar om ppiller och mens, ni kommer skratta   

Jag tror jag äter för många gula, jag skulle tippa på att jag tar 28 gula istället för 21 och min mens kommer 2-3 dagar försent och jag har alltid sagt till pojkvännen att nu är mensen sen och vad kan det beror på och så letar jag andra fel, inte det fel att jag faktiskt kanske äter fler tabletter än jag ska. Men ska nu faktiskt försöka fixa till detta och nu äta dom gula 21 dagar och sen uppbehåll för mensen och sen vänta 7 dagar med ppiller. Tar inte sockerpiller

Av Christiné - 6 juli 2018 22:20

   Vissa säger det är farligt, jag säger NEJ!

Jag har sedan jag var 14 år vart utsatt för olika typer av killar,

14 år var då jag blev våldtagen första gången, har hänt fler gånger efter det.

17 år då jag blev psykisk misshandlad och även höra en låt om hur en kille skulle dra ut fostret ur sitt ex med en galge.

17 år då en kille skrev till mig på helgon.net att jag skulle se mig över axeln (2 år senare hade han mördat en småbarnsmamma, så när det kom upp på efterlyst kan ni ju gissa vem som satt och skaka av rädsla för den mannen, som man då innan inte alls var rädd för).

20 år då var jag med om mitt första strypgrepp.


Så mycket illa killar/män har gjort mig genom åren är det under att jag idag kan vara tillsammans med en man och lita på att han ej ska göra dessa saker emot mig, men jag kan säga att i början var jag allt rädd för vad jag sa och vad jag gjorde och orolig hur han skulle reagera.


Jag kan säga att dessa saker, försvinner inte.

Oavsett hur mycket jag vill glömma och lägga undan dessa hemska minnen.

Dom dyker upp när jag mår som sämst, som typ ett sätt att få mig att tro att jag förtjänade dom sakerna.

Men ingen förtjänar att bli psykisk eller fysiskt misshandlad, hotad eller sexuellt utnyttjad, din kropp är din ingen annans. Varför ska det vara så svårt att fatta det för vissa?


Hur kan jag vara så stark?

Hur kan jag stå upp efter allt det där?


Mina syskon menade på att det var mitt fel att jag var otrogen emot mina tonårspojkvänner,

Men var det verkligen det?

Jag var förstörd som 14 åring, min första pojkvän sa du får skylla dig själv.

Så en tjej som blir våldtagen får skylla sig själv?!

Att jag blev förälskad i den personen och trodde han var snäll, är något som jag får skylla mig själv kring.

Ja, men man tackar, vilket fint stöd du var.


Varför förstörde jag alla mina relationer innan jag träffade min nuvarande pojkvän J?

För jag förtjänade inte att ha det bra trodde jag, annars hade jag ju inte låtit mig bli misshandlad i 6 år.

Då hade jag gått därifrån ganska fort.

Men jag stannade.

Trasig och svag.

Mitt psyke svek mig många gånger.

Jag var nära på att försöka få läggas in på psyk för jag trodde det var mig det var fel på.

Hade jag blivit räddad i tid, vem vet då hur mitt liv hade sett ut.


Jag ångrar att jag inte gick tidigare, att jag inte sökte hjälp tidigare.

För då hade jag inte bara räddat mig själv, utan även barnen.


Jag tror att jag har ptsd mer än att det skulle vara adhd.

Då jag fått utså massa trauman pga allt som skett i mitt liv.

Som sagt jag vill glömma men kan inte.


Men vet ni vad,

Nu har jag det bra i alla fall.

Fattas bara vissa delar.

Presentation


Allt du hört om mig är bara rykten!

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards