Vill du gifta dig igen?

Självklart vill jag gifta mig igen, 

När vet jag dock inte,

Vill ha vart ihop ett tag med J innan vi tar det stora steget att dela efternamn och sådant.

Vi har bara vart ihop i snart 2 år och har N på 8 månader.

Jag vill se hur det första året med henne blir först, om vi orkar med varann hennes första år så kan jag tänka mig att gifta mig.

Men innan dess så känner jag att det är ett stort steg att ta för mig.

Speciellt efter allt jag gått igenom från tidigare förhållanden.

J är inte dom, det vet jag.

Men klart man vill ha vart ihop ett tag innan man ska ta ett så stort steg.

Då skiljsmässa är väldigt jobbigt att gå igenom speciellt då man har barn tillsammans.

Varför är du så rädd för att gifta dig?

Rädd vet jag inte om jag är,

Men orolig för att det ska ta slut,

Jag vill vara helt hundra på att det är rätt val,

Sen vill jag kunna ha en snygg klänning,

Sen ska man ha råd med ringar och grejer.

Alltså det är mycket som ska till.

Ett bröllop är ju inte gratis precis.

Min systerdotter har åkt på vattkoppor under kvällen/natten till idag.

Är så rädd att J ska bli smittad då han ej haft det som barn,

Så vill absolut inte att N ska få det heller.

Men kanske inte går att skydda henne ifrån att få det hela hennes liv heller.

är glad över att mina andra fyra barn haft vattkoppor.

Vill ju inte ha någon som behöver åka till sjukhus pga vattkoppor som vuxen.

I flera år har ex alltid hört av sig till mig,
Men inte för att dom saknar mig som person,
Utan för att dom tror,
Att jag tänker på dom på samma sätt och inte kan släppa dom.

Ledsen att göra er besvikna men jag går ej runt och tänker på mina ex och våra ligg.
Jag tänker på min pojkvän.
Annars vore det väl knäppt om jag tänkte på nån av mina ex?
När jag vill ha min kille?

Varför?
Varför hör dom alltid av sig när man har något seriöst,
Mitt förra liv är inte den jag är nu.
Nu är jag en trogen brud och kommer vara framtills att förhållandet tar slut

Igår firade vi svärmor då hon fyllde år. Känns så skönt när man kan ha fina kläder på sig och vara smal för en gångs skull

Jag håller på att skriva en bok om mitt lov. Kommer ta olika utdrag ur den. Vet dock inte om jag kommer våga publicera boken så att ett bokförlag får se på den. För ksc måste ju själv anse att det hade vart något jag hade velat läsa. Sen är det ju det hur mycket ska man skriva i en bok om sitt privatliv. Och hur mycket vågar man skriva

Ligger verkligen klarvaken, inte trött ett dugg. Tankarna snurrar snarare runt i huvudet och jag funderar as mycket.

Jag funderar på varför jag inte kan ta in bra kritik, varför kan jag inte ta in när folk tycker jag gör något bra? Varför måste jag gå runt och tro det värsta. Och känna mig som en idiot.

Kanske är det min ADHD som spökar och får mig att känna mig osäker. Ja, ni kan ju tänka er att jag aldrig gjort saker som kan skämma ut mig, hatade charader som liten, pga att jag inte vågade skämma ut mig. I skolan var jag den tystlåtna tjejen för jag vågade inte svara fel. Jag skulle vara hon som stack ut, men aldrig hon som svarade fel på frågor.

Som barn bestämde jag mig snbbt att jag ej skulle bli som mina syrror,

Jag skulle inte vara mammas och pappas lilla ängel,

Jag skulle bli deras värsta mardröm.

Tro mig jag blev nog deras värsta mardröm,

Jag fick som 9 åring självmordstankar,

Skrev i alla mina block att jag ville ha hjälp att dö,

Gick till kuratorn,

Vad hjälpte det?

Jag fick utbrott hemma men i skolan var jag lugn.

Rymde från skolan som 10 åring,

Skulle till göteborg för att göra Magnus Carlsson hetro,

Vi kom inte ens till göteborg och hade nog inte fått honom hetro heller.

Jag gjorde väl inga självmordsförsök utan skärde mig på armarna,

Märken som sån tur var inte syns idag,

Jag skämdes över hur jag mådde.

Skämdes att jag lät mig må skit.

Men skärningen började efter en våldtäkt som skedde då jag var 14 år.

Jag kände mig smutsig och äcklig,

Personen fick mig ner på noll.

Jag var förtjust i honom innan han gjorde det oförglumliga.

Jag hade velat bli hans.

Bli bonusmamma till hans son,

Nu idag är jag glad att slutet inte blev så.

Han var alkolist och är väl än idag och knarkare.

Inget för ett barn.

jag smet ut mitt i natten för att träffa denna killen.

Jag var ung och dum.

Sen som 16 åring och förlovad så åkte jag dumt nog till en kille och trodde han bara ville hjälpa mig att få förhållandet mitt att funka, blev varnad av en vän kring denna killen, och jag skulle tyvärr tagit detta på allvar.

För jag blev våldtagen igen. Gick tyvärr inte till polisen i tid. Utan tog 3 år för mig att göra anmälan emot honom.

Hans bror hörde allt med, men gjorde inget alls.

Helt jävla sjukt. 

Hur man kan lyssna på när ens lillebror våldtar en brud?

Efter det som hände började jag utnyttja min egen kropp gav killar det jag trodde dom ville ha,

Jag blev en sexmissbrukare, visste det såklart inte då.

Utan något som jag fick veta 2015 i december.

Att leva i det missbruket fick mig må skit och fick jag ej det från den jag var ihop med så fick jag det på annat håll.

Jag utnyttjade ex och killkompisar.

Jag lurade in dom i något jag inte ville.

Hade förhållande hit och dit.

Inte lätt att ta selfie med dottern N