Varför 3 olika pappor till dina barn?

Vad har gjort så att du har olika?

Varför har du legat i så?

Att jag har 3 olika pappor beror inte på slarv med preventivmedel (tyvärr), ung och dum. 

Ja, tyvärr det är sanningen.

Preventivmedel hade vart lättare att skylla på mig, men allt handlade om omognad och dumhet.

D som är Cs pappa kände jag knappt vi blev ihop juli 2007 och hade kondom tills oktober 2007 och då "planerade" vi att bli gravida, och 19/12 2007 kom pluset (var då inte ihop), han visade en sida jag ej trodde han hade, han var kontrollerande och hade lösen till alla mina konton. Han kunde även psyka mig under tiden vi var ihop att om jag gjorde slut så skulle han ta sitt liv, Jag blev kallad det ena och andra. Jag blev psykiskt misshandlad. Jag var inte heller världens finaste/snällaste flickvän. Men detta gav honom ej rätten att göra så. Så enligt mig tog det slut december 2007 alla försök efter det, var väl bara för Cs skull. Men när jag märkte själv hur dåligt han fick mig att må så tog det slut för all framtid då jag var i vecka 21 med C.

J.D pappan till mina 3 flickor E,J och A. Vi var ihop då jag var 15 år tills jag var nästan 17 år och att vi gjorde slut första gången var att jag ville gå steget längre och skaffa barn, då vi var förlovade så tyckte jag att det var ett normalt steg. Men tydligen inte. Så vi gick skilda vägar. Då jag var 18 år och han 19 år träffades vi igen, han blev styvpappa och han var en bra styvpappa. 

Sen då jag var 20 år föddes våran dotter E och livet blev väl så där, vi var tvugna att gifta oss. Och detta är något jag ångrar fruktansvärt idag, jag ångrar att jag bytte efternamn, att jag lät barnen ha det efternamnet. Då det släktet är något vi mår bäst av att inte ha nära oss. Inget emot hans föräldrar absolut inte, men han och skälet kommer jag skriva senare. Jag var 22 år då vi fick J och nästan 24 år då A föddes. Där var jag klar med barn, han var ändå inte nöjd över detta att vi fått 3 flickor var ej bra, han ville ha en pojk och jag gjorde allt i hemmet och med barnen, så jag gick in i väggen. Så jag lämnade allt. (fanns även andra skäl, som skrivs senare).

J som är pappa till N är nog den bästa killen jag träffat, vi träffades 26/2 2016 och blev gravida tidigt i förhållandet,

5/7 2016 i vecka 13-14 förlorade vi vårt första barn. sen i juli blev vi gravida med N. Jag har tänkt att jag kommer få göra allt, exakt allt och jag kommer gå in i väggen igen, men så blev det inte.

Saknar mitt ansikte
Jag hade innan jag gick ner ett fint ansikte som var lite runt, nu är det avlångt och jag gillar det inte alls då jag tycker jag ser manlig ut pga det

Tänk att folk alltid ska hitta något att klaga på gällande en annan människa,

Jag har alltid fått höra av "mobbare" att jag vart tjock och även att jag vart smal som en pinne,

När jag blev kallad tjock var jag inte ens detta, jag fick svullen mage efter att jag ätit,

Men nu i vuxen ålder tycks det ha försvunnit, nu är jag istället smal hela tiden.

Men jag förstår ej varför man ska mobba någon pga hur dens kropp ser ut,

Alla ser vi väl olika ut eller?

Varför inte tänka på hur en själv hade reagerat på om någon kallat dig tjock eller smal?

Hade du mått bra av detta?

Eller om någon sa något annat elakt om din kropp?

Jag hatar att man ska vara så kroppsfixerad idag, 

Jag har alltid hatat min kropp så dessa ord som folk sagt har ju satt sig inne i huvudet på mig,

När jag mår dåligt kommer dessa ord fram igen.

Jag har haft ätstörningar redan som 10 åring kom dom pga att jag fick höra att jag var tjock,

Men i själva verket var jag smal,

Jag tittar mig alltid i speglar när jag ser en,

Jag väger mig alltid (nästan varje vecka),

Just nu för att jag vill gå upp i vikt.

Då jag gick ner massor efter att jag födde N,

Vägde 85kg då hon föddes och 6 veckor senare hade jag gått ner till 60kg tror jag,

Sen har det bara minskat hela tiden.

2015          

Jag har vart trött hela dagen,

Men gick ju upp klockan 6:30 imorse .

Vilket var skönt, men då blir man ju tröttare som sagt och vart skittrött hela dagen,

Sovit när N sovit.

Annars har jag vart igång hela dagen.

Mitt liv och lite smått info om vad som skett i mitt liv   

Jag föddes den 5dec för 28 år sen, växte upp med mina 2 föräldrar och mina 4a systrar.

Jag är mittenbarn. 

Mina föräldrar träffades då mamma var 17 och pappa 19 år, dom gifte sig som 23 och 25 år.

Då jag döptes. 

Jag har ända sen jag var liten levt med psykisk ohälsa,

Som 20 åring fick jag diagnosen ADHD.

Som 26 åring gick funderingarna kring om det är PTSD.

Jag är även mamma till 5 barn (inte samma pappa, sonen född 2008 har D som pappa, mina 3 flickor födda 2010,2012,2013 har samma pappa J.D och min yngsta dotter född 2017 är min fästman pappa till, vi har även ett missfall som skedde 5/7 2016 i vecka 13-14).

Jag mådde dåligt framtills jag träffade min nuvarande fästman.

Hela historien kommer skrivas. Men inte just nu.

Tröttnat igen på blogg.se

Så tänkte testa denna igen, men kommer försöka flytta över alla hemliga inlägg och även allt annat som jag haft på bloggen hit istället.

Nu kommer jag inte byta igen.

Sådant som gäller annat än mig själv i bloggen, kommer jag låsa så ni vet detta i förväg